Månadens tips

Här nedan finns IA´s Månadens tips för år 2021 och 2022. Månadens tips från 2006 - 2020 dvs 15 års tips = inte mindre än 180 Månadens tips finns på vår gamla hemsida www.iaodenni.nu

Juli 2022 – träna kroppen och spara pengar & miljö!

Alla som har hästhagar vet att gräset under trådarna måste röjas varje sommar. Det har genom alla år varit ett stort jobb här eftersom vi har ca 28 ha mark fördelat på 30 hagar. Först gjorde vi det själva. Sedan tog alla fantastiska tjejer över som Annika, Sara, Mirre, Eva, Isa, Charlotte, Sara, Johanna, Malin och Rebecca. När tjejerna ”tog slut” för drygt tio år sedan tog gubbarna vid.

I år hade dock även gubbarna tagit slut – så vad göra? Vi har betalt drygt 10 000 kr per år för röjningen de sista tio åren. När vi inte hittade någon som kunde röja i år hittade jag en maskin till Avanten som kostar 50 000 kr. Galet mycket pengar, för mycket för oss.

När jag var och firade min Mammas födelsedag för tre veckor sedan provade Denni att trampa ner gräset till fots. När jag kom hem fortsatte vi tillsammans. Vi går på var sin sida av tråden och trampar och det funkar perfekt! Gräset ligger fortfarande ner på den första sträckan.,

En senhöst för några år sedan trampade jag ner gräset runt två hagar som inte var röjda på sommaren. Så jag visste ju att det fungerade. Men, jag kom inte på det nu, troligen pga det var gult ”dött” gräs den gången.

Vi slipper använda maskin och bränsle, tränar kroppen och är i naturen = ett kinderägg!

Här ska det trampas resten av livet!

Somriga hälsningar från IA

Tilägg till Juni-tipset: Jag skrev att det är svårt att lägga upp stigbyglarna om stiglädren är under kåpan: det gäller främst enkelkåpade sadlar. De som har dubbla kåpor borde det fungera på.

Juni 2022 – stigbyglar upp!

 För mig är det helt självklart att stigbyglarna ska läggas upp när hästen har sadeln på, men ingen ryttare är i sadeln. Varför kan man fråga sig? Det är flera anledningar:

  • Säkerhet. Om hästen ”kickar” med bakbenen efter ett flygande odjur (vilket händer ofta på sommaren) kan hoven fastna i stigbygeln. Det är hemskt när det händer. Finns minst fem sätt att lösa den uppkomna situationen på:

1) Stiglädret åker ut stigläderkrampan

2) Stiglädret går sönder

3) Stigbygeln går sönder

4) Hästens ben går sönder

5) Bäst: hoven kommer ur stigbygeln utan att någon skadar sig.

Om man, som jag har, sett en häst fastna på hoven i stigbygeln kommer man alltid ihåg att lägga upp stigbyglarna när man inte sitter i sadeln.

  • Stigbyglarna slipper ”slå” hästen i magen vilket känns bra.
  • Stigbyglarna fastnar inte i t.ex handtaget på stalldörren/ridhusdörren/paddockdörren.
  • När man simmar med hästen måste stigbyglarna upp annars kan hästen fastna i dem och i värsta fall drunkna.

Detta kan vara en anledning till att ha stigbyglarna över kåpan istället för under (om stiglädren är under kåpan är det svårt att lägga upp stigbyglarna).

Hälsningar från säkerhetschefen på Lindnäs

Maj 2022 – hur sköts hovar som är för torra bäst?

Här kommer tips från Denni:

En av de viktigaste sakerna för att hovarna skall fungera så som de skall är att de är ”lagom” fuktiga. Torra hovar tappar sin elasticitet vilket gör att stötdämpningen försämras. Detta är av största vikt vad gäller hästens hälsa och hållbarhet. När stötdämpningen i hovarna försvinner så fortplantar sig stötarna uppåt i hästens ben, vilket leder till större påfrestning på hästens leder och ligament. Dessutom blir torra hovar spröda och slits ner mer. Och risken för ”tappsko” ökar avsevärt, och risken för att hoven trasats sönder ökar.

Dessutom är det betydligt mer besvärligt för hovslagaren att arbeta med hovarna. I en undersökning så mätte man bl.a. draghållfastigheten i hovar med olika fuktighetsgrad och variationen på torra respektive fuktiga hovar var från 1,2 till 45 Newton per kvadratmillimeter!

Det är alla hästägares ansvar att se till att hovarna är lagom fuktiga för hästens välfärd. Vår erfarenhet är att när hästarna går på ”lagom” fuktig mark och står på ”lagom” fuktig bädd, så behöver vi inte göra någonting med hovarna. De är bara helt naturligt ”lagom” fuktiga så som de oftast är hos hästar som lever fritt i naturen och går på varierat underlag.

Men som t.ex. nu under våren och försommaren så har det varit väldigt torrt här i Södermanland och hovarna tenderar att bli alldeles för torra. Det finns olika sätt att sköta hovarna så att de håller optimal fuktighet. Börjar man i god tid så fort hovarna börjar bli aningen torra så kan det räcka med att smörja dem med hovfett eller olja en gång om dagen. Men som det blev här under vår/försommar så räckte det inte, utan vi för smörja dem med hovfett på kvällen (på kvällen för att när hästen står på stall över natten så hinner hoven dra åt sig fettet till skillnad från när hästen går i hagen så gnuggas det mesta bort i gräset och eller smälter i solen och rinner av) och penslar på olja (både utan på och inåt i hovarna d.v.s. sulan och strålen) innan ridning på förmiddagen.

Börjar man för sent och hoven har hunnit bli så pass torr att strålen har blivit alldeles hård så kan det ta lång tid innan man åstadkommer lagom fukt i hovarna. Då är mitt bästa råd att använda sig av lagom fuktig hästbajs och packa det i hovarna och låta stå över natten. Jag vet ingen lika effektiv metod som att packa hästbajs i hovarna. Men det gäller att ha lagom fuktigt bajs som har då bra konsistens för att packas bra och sitta kvar i hoven hela natten.

Det går ofta hand i hand torra hovar och hårda vägar/ridundunderlag och det är naturligtvis ingen bra kombo. Därför använder jag mig ofta av shue fill fyllningsmaterial och skor hästarna med shue fill och nylon nät. Förutom att det i sig är stötdämpande så förhindrar det att hovarna torkar och de håller sin elasticitet. Så det blir som att bytta från gammaldags träskor till moderna joggingskor. 

OBS! Kom ihåg att hålla hovarna rena. Det kan vara bra för fuktbalansen att hästen går i fuktig lera, men så fort leran torkar på/i hovarna så torkar det ut hovarna.

De smörjmedel vi använder och har bra erfarenhet av är: Hovfett Alosin och Kevin Bacon och bara vanlig matolja.

Hälsningar från Denni

April 2022 - fortsättning på marstipset om ridunderlag

Här kommer Denni´s tillägg till Månadens tips för mars som han skrev direkt han läst mitt tips:

När det gäller grusvägar så tror jag att det är viktigt att se upp om vägen är extra hård, t.ex. på vintern när den är bar och frusen, eller på sommaren när en måttligt eller mycket trafikerad grusväg är extra torr. Då blir de för hårda för att rida fort på de flesta hästar eller bara sakta till mellantempo på hästar med mycket aktion.

Om inte broddarna sjunker ner i vägbanan/underlaget så tycker jag att den är för hård för att träna annat än skritt och eller lågintensivt i tölt/trav.

Vi har förmånen att alltid kunna välja mellan olika hårt/mjukt underlag. Ridhusets underlag är alltid likadant, sommar som vinter, tack vare att det är frostfritt. När vägarna är för hårda för att träna hästarna i högre tempo och ridhuset för kort, så har vi egna åkrar som vi kan rida på.

Mina favoritunderlag är packad snö (minst 5-10 cm tjock) på grusväg, packad jordstig och nyskördad vall. Det känns som att hästarna trivs bäst på dessa, och jag får dem aldrig att gå bättre än på just dessa underlag.

Is kan vara häftigt att rida på, och många hästar blir väldigt ”häftiga” på is, men jag har sällan på känn att hästarna känner sig lika bekväma på isen som på många andra underlag. 

Hälsning från Denni

Tillagt 1 april: oj, nu har Denni mycket han vill berätta om olika underlag - det tar vi i apriltipset!

Mars 2022 – Ridunderlaget

Våra ridhästar är friska år efter år och därför tänker jag skriva en del av hur vi tänker kring träningen i tre delar

  • Ridpasset
  • Veckoträningen
  • Underlaget

Nu i marstipset skriver jag om underlaget. Kortfattat:

”Rid på för hästen ett bra underlag och variera underlaget”

Ja, så enkelt är det nog, men ändå så svårt att få till ibland. Våra hästar tränas på:

* Grusväg

* Paddock med stenmjöl (relativt mjukt för att vara stenmjöl, men inte som sand)

* Ridhus med fibersand

* Rundpaddock med stenmjöl (relativt mjukt för att vara stenmjöl, men inte som sand)

* Skogsstigar

* Åkermark

Några dagar efter jag skrev förra ”Månadens tips”, där jag berättade att jag bl.a. ska skriva om underlag, hade jag sådan tur att Lars Roepstorff, SLU, forskare inom biomekanik intervjuades just om underlag i Tidningen Ridsport. Artikeln heter:

”Fakta om att rida på asfalt – underskattad träningsform:

  • Ger hållbarhet inte kondition
  • Stärker stödjevävnaden
  • Ger både fysisk och mental hälsa
  • Gör det okomplicerat
  • Börja på låg nivå

Läs artikeln! Kort utdrag:

”En stor fördel är att det blir omväxling av både underlag och omgivning, vilket främjar såväl fysisk som mental hälsa. Hästar som enbart går på välpreparerade ridhusbottnar får ingen utmaning för sin proprioception, kroppsuppfattning. Här får de en tydlig omväxling av underlaget”.

”Asfalt kan lätt bli halt, det allra bästa är en fast jämn grusväg”.

Olala – det sista var ju bra för oss islandshästryttare! Bara vi kommer ihåg att också variera underlaget.

En anekdot: För drygt 10 år sedan, ja snart 15 år…, red en veterinär lektion för mig regelbundet under några år. Den personen är idag en av Sveriges mest meriterade hästveterinärer! När vårt ridhus var klart 2009 berättade jag för hen att Denni sagt att nu ska han bara rida i ridhuset. Då såg hen helt förfärad ut och sa mycket bestämt till mig:

”Nej, Ni ska inte ändra på någonting! Era hästar är kärnfriska och ska så förbli.”

Då fick jag säga att Denni bara skojade. Men, det är klart att jag ofta har tänkt på vad hen sa.

Jag har ridit mina två ridhästar sammanlagt fem ggr i ridhuset i år (tre gånger med unghästen och två gånger med den äldre). Så det måste väl vara ok? Skojar lite, men det har varit så galet bra väder att jag helst ridit ut och sista veckorna har dessutom paddocken gått att rida i.

Däremot älskar jag att ha lektioner i ridhuset!

Träningshälsningar från IA

Februari 2022 - Ridpasset

Våra ridhästar är friska år efter år och därför tänker jag skriva en del av hur vi tänker kring träningen i tre delar

  • Ridpasset
  • Veckoträningen
  • Underlaget

Nu i februaritipset börjar jag med ”Ridpasset” eftersom jag har så fina bilder som jag tog på Freyja & Denni förra veckan. Det fototillfället såg ut så här:

lösgörande uppvärmning i ridhuset

skritt till ”fotovägen”

energisk tölt

avtravning

avskrittning

och avslutningsvis skritt på långa tyglar hem till stallet.

Viktiga delar i ridpasset är lågintensiv uppvärmning, först i skritt och därefter i en springgångart som hästen har lätt för och är ridbar i. Jag brukar föredra trav eller galopp, men det kan självklart även var tölt. Det viktiga är att det är lågintensivt vilket inte betyder att hästen är seg. Även om arbetet är lugnt önskar jag att hästen är signalkänslig, glad och energisk.

Efter uppvärningen är det bra att kolla att hästen svarar fint på de grundläggande hjälperna dvs framåtdrivande, förhållande och sidförande.

Därefter kommer själva arbetspasset (ja ofta kommer man inte dit utan får stanna i träningen med de grundläggande hjälperna vilket absolut inte är fel utan helt rätt om det behövs).

Under hela ridpasset ska hästen få mikropauser. De kan se olika ut. Om hästen gör något extra utmanande eller är på en ny plats är det ofta bra med skritt på helt lång tygel så att hästen får slappna av riktigt. Är man däremot hemma och tränar på något som är enkelt för hästen kan mikropausen t.ex. vara skänkelvikning i skritt (om ekipaget har lätt för det) eller mellanskritt med tygelkontakt.

Träningen avslutas med att hästen får söka sig framåt – nedåt i en springgångart. Jag och mina hästar brukar välja trav. Och därefter skritt på hellång tygel.

Att avsluta ridpasset på det sättet är ju en träning i sig. Så när jag som t.ex. senast idag red en unghäst så avslutade vi med skritt på relativt lång tygel och jag är uppmärksam på att hon är energisk och avslappnad. Efter det korta arbetet som vi gjort i trav och tölt blir det bäst för henne att bara skritta. Det räcker. Hade jag efter traven och tölten också arbeta med att få henne att söka framåt nedåt i trav hade det blivit för mycket.

Något som jag är mycket noga med är om hästen inte bjuder fram och inte är så road av att arbeta på ridbana är att sluta med att hästen är extra pigg och framåt och när den är det gör jag snabbt halt och sitter av. Och därefter leder jag hästen i avskrittnigen istället. Det är annars lätt hänt att hästen börjar gå saktare och bli segare och signalerar till ryttaren att nu är jag trött och då ”svimmar ekipaget” och ryttaren sitter av. Blir inget bra avslut på ridpasset. Känner jag att hästen börjar bli trött gör jag något roligt och lättsamt (tex energisk trav där hästen får välja form) och när hästen säger till mig: det här och skoj, jag vill gärna fortsätta några varv till är jag supersnabb att stanna och sitta av.

Hoppas att det går att förstå hur jag menar med att avsluta ridpasset på ett sätt så att hästen känner sig pigg och glad även om den egentligen börjar bli lite trött.

Hälsningar från IA

 Tilägg till januari-tipset nedan: jag har varit bra i min rygg sedan i somras! Och vad är då själva tipset: jo, att fortsätta att träna även när kroppen "krånglar", men att anpassa träningen. Träning får inte göra ont/ont. Men skönt/ont går bra. Bäst är väl skönt/skönt!

Januari 2022 tips – träna dig själv, uppdatering

Jag började träna på gym efter min ryggoperation våren 2000. Tränade sedan på gym ca 1 gång/vecka i 18 år. Först på rehabavdelningen på Akademiska sjukhuset och när jag blev utskriven därifrån efter ca 1 år fortsatte jag på ”vanliga” gym.

Kände för några år sedan att jag ville ha ett träningsprogram som var anpassat till mig som ryttare. Har nu i drygt två år tränat 2 ggr/vecka med det programmet som jag fick av Isa Lotfi. Första året (2020) gick det superbra vilket jag skrev om i Månadens tips för ett år sedan.

2021 har det varit kämpigare eftersom jag fått riktigt ont i ryggen vid två tillfällen (vilket jag inte haft på typ 20 år). Det jag gjorde då var att fortsätta att träna, men ändrade de övningarna som gjorde ont.

T.ex sits up med händerna bakom huvudet och sedan ta fart och nudda tårna. Den gick inte att göra så jag gjorde om den med en hand i marken istället och då gick det bra. Trots det ligger jag ”efter med fyra ggr sedan förra året vilket gör att jag kommer träna 3 ggr/veckan under fyra veckor.

Imorgon är min plan att sätta ut det här tipset på fb och där be Er att kommentera hur Ni tränar (om jag inte blir sjuk – fick tredje sprutan imorse).

December tips – träna och få både bättre & roligare kontakt från marken

Under de senaste åren har jag uppmärksammat att allt fler har svårt att lasta sin häst. För några år sedan ägnade jag ett av mina ”Månadens tips” åt just lastning av häst eftersom jag uppfattade att det är ett av de vanligaste problemen.

Det är extremt viktigt att kunna lasta sin häst på ett enkelt och trevligt sätt. Om t.ex hästen är skadad och måste akut till djursjukhus – hur gör man då om hästen inte går att lasta?

Här tycker jag att vi ridlärare måste rannsaka oss själva. Många (inkl jag själv) är mycket duktigare på uppsutten träning där ridteknik tränas än att träna avsuttet. Tränar gärna avancerad ridteknik istället för grundarbete från marken. Vi fokuserar helt enkelt på ridning. Ofta är också kontakten med hästen bättre från sadeln än från marken.

Att kunna lasta sin häst lätt och säkert utgår ifrån träning från marken. Om förarbetet är gjort på ett lugnt och korrekt sätt är det oftast lätt att lasta hästen.

De senaste åren har jag rekommenderat de av mina elever som har svårt att lasta sina hästar att ta hjälp av en person som är duktig på det och har en hästvänlig och effektiv metod. De har tagit hjälp av några olika personer och när jag analyserade deras framsteg stod det helt klart att en tränare hade bäst resultat: Sophie Lindhe på Swedish Equillence. Det gjorde oss intresserade av henne och hennes träning vilket resulterade i att Denni anmälde sig själv & Freyja & mig till en kurs som heter ”Modig häst”.

En av mina elever som gjort stora framsteg tillsammans med sin häst har gått både ”Modig häst” och ”Samspelt häst”. Dessutom har Sophie kommit ut till henne och hjälpt till från hemmastallet. Med superbra resultat!

Om du vill ha bättre kontakt med din häst och t.ex kunna lasta din häst kan vi varmt rekommendera Sophie! Jag frågade Sophie vad som är på gång hos henne nu:

"Just nu under vintern så kör jag privatlektioner och gruppträningar där jag åker ut till varje kund. Temat för träningarna kan vara allt ifrån miljöträning, kommunikation/relation, lastning, uppsutten träning, tricks och frihetsdressyr. Till våren drar kurserna igång igen, både Modig Häst och Samspelt Häst. Datum kommer upp på hemsidan i januari!"

Jag antecknade febrilt under kursen och här följer en del av mina drygt 10 sidor:

* Release (svårt att översätta till svenska men typ: släppa taget): ge hästen möjlighet till release efter du bett hästen göra något, dvs. ge den tid att tänka och gärna vänta tills den tuggar lugnt och nöjt.

* Drömhjälp

* Förbered hästen

* Belöna när hästen försöker.

* Jag hjälper hästen i svåra situationer: hästen ska vända sig till mig

* Vad tycker min häst är roligt?

* Min energinivå är extremt viktig

* Ställ frågor till hästen och låt den svara

* Ge pauser

* Hitta klipunkten

Vi tycker att det var helt fantastiskt att se Sophie arbeta med hästarna: hon var helt lugn i två dagar och enormt bra på att ha rätt energinivå.

Ett exempel: En häst var rädd för att gå på presenningen och stod blickstilla precis framför den. Ägaren försökte på många sätt få hästen att flytta sina ben. Men den ”borrade” bara ner hovarna – och ägaren rörde sig mer och mer. Sophie tog över och allt fortsatte helt lugnt, med en avgörande skillnad: nu stod Sophie helt stilla och hästen började röra på sina ben. Först åt sidorna och sedan efter någon minut tog den ett steg framåt och stod på pressning. Älskar Sophies lösning på problemet: hon är helt lugn och häst, tränare och ägare är nöjda.

Så mitt tips den här månaden är: vill du ha bättre kontakt med din häst (eller något av det andra som Sophie erbjuder - se ovan): kontakta Sophie. Hon har också erfarenhet av gångartshästar efter flera års arbete i USA – bara en sådan sak<3

Sophie: Länk till Facebook: https://www.facebook.com/swedisheq/

Hemsidan: www.swedishequillence.se

Gott Nytt träningsår önskar IA & Denni

November tips - vad jag lärt mig av Equibodybalanceappen

Uppdaterat den 22 november: Nu har jag läst alla kommentarer (tack!) på fb/Insta - som kommit på mitt inlägg igår där jag önskade kommentarer om vad som betytt mest för dig & din häst och vad du lärt dig och lagt till i träningen när du använder Equibodybalanceappen. Läs gärna de kommentarerna du oxå - mycket bra som står där som jag är den förste att skriva under på.''

Kortfattat är det följande som jag ändrat på:

💥 Grimma istället för kapson

💥 Är närmare hästen och följer den mera

💥 Har vänt på spöet

💥 Backar med avslappnad överlinje och låg form. Jag älskar den övningen och nu verkar mina hästar oxå gör det.

Och arbetet från marken ger mig fin kontakt med mina hästar, det är roligt & omväxlande och jag har stenkoll på hur hästen rör sig! Vad kan man mer önska sig?

21 november: Nu har jag & mina hästar tränat med Equibandet och Equibodybalanceappen i ett halvår. Vi är supernöjda! Denna månadens tips vill jag ha hjälp av dig. Jag önskar att du som använder Equibodybalanceappen skriver en kommentar på inlägget på fb eller instagram och skriver vad som betytt mest för dig för dig & din häst och vad du lärt dig och lagt till i träningen när du använder Equibodybalanceappen. Tack på förhand!

Imorgon kväll, måndag den 22 november, kommer jag skriva vad som betytt mest för mig & mina hästar och vad jag lärt mig och lagt till i träningen när jag använder Equibodybalanceappen.

Oktober tips – få i hästen vätska och minska risken för kolik

Vi har nästan aldrig problem med våra hästars magar, vilket jag är mycket tacksam för.

Tror att det bl.a beror på att jag har "noja" på att få i hästarna vätska. När de kommer in från hagen får de aldrig grovfoder. Spelar ingen roll om de har tillgång till vatten eller ej. Även om hästarna har tillgång till vatten i hagen kan de vara länge sedan de druckit.

Istället får de en soppa (mycket vattnig) som oftast består av 1 dl KRAFFT kraftfoder (som smaksättare), 1 dl betfor och 1 dl KRAFFT vitaminserat mineralfoder. Om hästarna inte kunnat beta i hagen när de varit ute får de efter ca 30 minuter grovfoder (gäller som sagt även om de har tillgång till vatten i hagen).

Sedan jag började med detta har vi, ta i trä, inte haft någon häst med kolik. Och det är många år sedan jag började ge hästarna vattensoppa vid insläppet.

Läs gärna oxå "Foderråden" som finns i en ny flik lite längre ner i menyraden.

Njut av den underbara hösten – bästa tiden på året att träna hästar tycker IA

September tips – Titta på Jens Fredricsons clinic

För precis en månad sedan tittade Denni och jag på Jens Fredricsons clinic (finns gratis på Hästnet) länk:

https://www.facebook.com/hastnet.se/videos/1007092630052519

Clinicen är så himla bra! Mycket värdefullt att ha med sig i det dagliga umgänget och träningen med hästar. Vi ska snart se den en gång till.

Det som jag kommer ihåg tydligast är när Jens pratar om och visar live övergångar från galopp – trav. När han säger till hästen (som är välutbildad): TRAAAAVA som ”värsta” bästa islandshästtränaren blir jag kär. Snacka om att känna igen sig.

Alla som rider lektion för mig, går på teoretisk utbildning eller ridlärarutbildning vet att övergången trav – galopp – trav lägger jag mycket vikt vid och anser att alla islandshästekipage ska kunna. Och övergången galopp – trav ska kunna göras utan tygelinverkan.

Otroligt så mycket bra det går att hitta på nätet (om man bara sållar agnarna från vetet) hälsar IA

 Augusti 2021 – Equiband och Equibodybalance - arbeta din häst från marken utan bett och inspänning

För 20 år sedan (2001) började jag dubbellongera våra hästar. Köpte gjord och tömmar från Tärnsjö genom Ellen Lindwall. Några år senare bytte jag ut tömmarna mot rundskurna lädertömmar som Hreggvidur Eyvindsson gjorde till mig. Den utrustningen använder jag fortfarande (klart bra kvalité).

Före 2001 hade vi in princip bara arbetat unghästar från marken under inridningen. År 2005 byggde vi vår rundpaddock som är en bra hjälp vid arbete från marken, speciellt för unga hästar och även för äldre hästar under introduceringen. Och för drygt 10 år sedan köpte vi bommar.

Sedan 2001 har jag regelbundet (ca 4 ggr/månad) arbeta alla våra hästar ifrån marken. Jag tycker att det är bra av många skäl:

*Stärker och förbättra kontakten mellan hästen & mig

* Lär känna min häst och vet hur den beter sig och rör sig när den är frisk

* Bygger upp hästen

* Ger oss hållbarare hästar (vi har aldrig haft någon träningsrelaterad skada)

* Variation både för hästarna & mig

* Koll på hästens psykiska och fysiska status

* Roligt

De senaste åren har jag börjat arbeta hästarna mer och mer med lina & kapson eller löslongerat. Och kom på i slutet av våren att jag inte dubbelongerat (med träns & bett) sedan förra hösten.

Jag tycker att dubbellongering är bra och har lärt mig mycket från duktige Anders Eriksson. Men, tänker att våra ridhästar har ju bett på sig när vi rider så jag behöver inte ha det när jag arbetar dem från marken. Utan träns och bett tycker jag att man får en annan slags kontakt med hästen som jag tycker är mycket värdefull.

Frågan kom upp: hur ska jag utveckla mitt arbete med våra hästar från marken och då kom jag kontakt med Equiband. Och det var precis i linje med det jag redan höll på med. Frida Höglund och Erika Vanhanen kom till oss med Equibandet och visade mig praktiskt hur det fungerar.

Efter hjälpen från Frida & Erika hittade jag appen Equibodybalans.

Jag kan bara säga en sak: både Equibandet och Equibodybalance är galet bra! Har nu arbetat med det systemet i drygt tre månader. När jag skaffat appen läste jag all text, tittade på filmerna och antecknade mycket. Har sedan gått tillbaka till appen flera gånger för att läsa och titta igen. Förstår faktiskt inte hur man kan använda Equibandet utan att ha appen.

Det har varit spännande att följa hästarnas utveckling under sommaren. Och det är riktigt roligt att jag ser vad mitt arbete från marken med Denni´s hästar gör och hur de fungerar i ridningen. Mycket intressant och lärorikt att följa!

Tips:

* Arbeta din häst från marken med Equiband

* Före och under arbetet – titta på appen Equibodybalance och följ instruktionerna där

* Använda en skön grimma och lina (absolut inte bett och inspänning)

 Kom ihåg: det är du som är expert på din häst och är du det inte ännu – se till att bli det! På vägen att bli expert får du mycket hjälp av arbete från marken.

Med att bli expert på sin häst menar jag bl.a. att veta hur din häst mår psykiskt och fysiskt, hur den rör sig i alla gångarter. Du kan på detta sätt tidigt se om det är några förändringar. Som en av Sveriges skickligaste veterinärer lite drastiskt sa: ”du bestämmer idag om din häst har kotledsinflammation om ½ år och är utdömd om 1 år”.

Länk till Svensk Hästrehab där jag köpt vårt Equiband och appen Equibodybalance:

https://svenskhastrehab.se/

Det är roligt att lära sig mera och det är roligt att ha friska och starka hästar hästar IA

 

Juli 2021 – betäckning: bakterieprov och ultraljud även på dag 40

Nu är betäckningssäsongen i full gång och det är helt underbart när stona är dräktiga (för alla inblandade)! Och så tråkigt när de inte blir dräktiga. Nedan finns mitt Månadens tips från juli 2017. Det handlar om varför man ska göra ett nytt ultraljud vid dag 40. Tycker att det känns bra att påminna om det.

Vill också skriva om bakteriprov från livmodern.

De första (ca) femton åren vi hade hingststation lät vi veterinären ta bakterieprov om stoet inte blivit dräktig efter två brunster.

Om stoet hade flytning efter betäckningen gjordes direkt ett bakteriprov.

De sista (knappt) 10 åren lät vi veterinären ta bakteripprov redan efter första brunsten om stoet inte tagit sig då. Det tycker jag man också ska göra om hingsten ska åka iväg mitt i säsongen alt. att det är sent på säsongen.

När våra ston Alisa och Disa skulle betäckas förra året började säsongen med att jag kollade deras brunster och skrev upp färg och ”slapphet” i vulvan varje dag från mitten av mars. Eftersom vi inte längre har någon hingst att ta hjälp av fick jag istället vara nitisk. Fast Alisa stod på stall och Disa gick ute i flocken o de inte träffades alls hade vi sådan tur att de synkade brunsterna. När jag märket det så började jag undra om det verkligen var så eller om jag hade ”tappat det”. Men de var verkligen synkade!

Lät veterinär ta bakterieprov som visade sig vara negativa och åkte brunsten efter till hingsten Hródur. Båda två blev dräktiga samma kväll som de kom till hingsten.

En högre makt tackade nog oss för att vi haft hingststation 22 år i rad och att vi var så noga. Vi tackade den högre makten!

 Lycka till med Era stons dräktigheter önskar IA

Juli 2017 – gör ett till ultraljud vid dag 40 – 45

Många låter veterinären ultraljuda stoet på dag 17 efter sista betäckningen och blir såklart superglada när stoet visar sig vara dräktig. Bra så, men sedan kommer den falska tryggheten in och håller ofta i sig till nästa år. Jag har hört att 10 – 15 % av de dräktiga stona resorberar mellan dag 17 och 40, men det tycker jag låter högt (av egen erfarenhet). Men, säg att 7 – 9 % resorberar under de dagarna så betyder det nästan var tionde dräktighet drabbas och det är verkligen illa nog. Efter 22 år (i rad) med hingststation utvecklas man och jag har de sista åren påmint (via mejl) stoägarna om att göra ett nytt UL när dag 40 närmar sig. De sista sex åren har två ston, som var konstaterat dräktiga på dag 17 resorberat mellan dag 17 och dag 40. Båda stoägarna har gjort UL vid dag 40 (den ena stoägaren efter tjat från min sida) och upptäckt att stoet varit tomt. Har kört till oss, stona har betäckts om samma säsong och båda fick levande föl året efter. Kollar man istället dräktigheten först på dag 90 är det ju dessutom nästan alltid för sent att betäcka om.

Varför tror ni att försäkringsbolagen försäkrar fostret efter just dag 40, jo för att de största riskerna är borta. Finns inget bolag som försäkrar före dag 40.

Fakta:

Dag 17 efter sista betäckningen kan veterinären genom UL se om det finns en fosterblåsa. Ingen vet om det finns ngt i den fosterblåsan, dvs den kan vara ”tom”. Nu letar veterinären också efter tvillingfoster.

Dag 25 - 26 efter sista betäckningen kan veterinären genom UL se om det finns ett levande foster i fosterblåsan eftersom man då kan se hjärtslagen.

Efter dag 40 efter sista betäckningen kan veterinären genom UL så om det levande fostret har ”fastnat” i livmodern. Har det gjort det kan stoägaren känna riktig trygghet – med största sannorlikhet kommer det bli ett föl nästa år. Säker kan man såklart inte vara. Men, mkt mkt säkrare i varje fall. Man kan kanske jämföra dräktighet vid dag 40 med kvinnors graviditer vid 3 månader (många väntar att berätta tills 3 månader av graviditeten har passerat).

Mitt råd är: gör UL efter dag 40! Blir ledsen när jag hör stoägare som inte har en aning om det här utan känner sig lugna efter UL:et vid dag 17 och blir mkt besvikna senare. Extra ledsen när deras ston har betäckts tidigt på säsongen och det funnits all tiden i världen att betäcka om. De stona som resorberar så här tidigt kan ibland behöva sprutas igång för att komma i brunst eftersom de själva kan tro (eller deras kroppar snarare) att de fortfarande är dräktiga.

Lycka till med betäckning, dräktighet och fölning önskar IA

Juni 2021 – mer om eftergift, nu ännu mera hur

I Månadens tips för mars och april skrev jag om den viktiga eftergiften. Har du inte läst de tipsen: gör det! Lovade i apriltipset att fortsätta skriva om eftergiften och nu i juni- tipset gör jag äntligen det.

Tänker den här gången ännu mer på hur ryttaren bäst ger hästen den efterlängtade och nödvändiga eftergiften.

Det finns olika grad av eftergift: från att bara minska förhållningen lite grann (liten eftergift) till att ge hästen hängande tygel (stor eftergift).

På en unghäst eller på en häst som har missförstått eller inte utbildats korrekt är det bäst att ge en stor eftergift. Detta gäller även när hästen behöver ha mer utrymme för att kunna söka sig framåt- nedåt. Då är det bäst att ge hästen riktigt lång tygel (men nu kom jag lite ifrån ämnet: eftergift).

När ekipaget kommit längre kan de mindre eftergifterna användas. Hästen och ryttaren har nu riktigt fin kontakt och hästen går i balans och då kan eftergiften förfinas till någon centimeter när träningen fungerar. Eller tom millimeter.

En millimeter eftergift på välutbildad häst kan vara lika effektiv och skön som en stor eftergift är för den mindre utbildade hästen.

Bo Tibblin skriver att på en välriden häst kan en minde förhållning vara en eftergift: t.ex används förhållning 3 och sedan ger ryttaren efter så att det blir förhållning 2. Då blir det en eftergift 1. Gick det att förstå?

Pether Markne (som har gett mig både de flesta och de bästa citaten) säger att ryttaren blir aldrig bättre än sin handled.

Mycket av ”hemligheten” med ridning finns i ryttarens fjädrande handled. Den gör att det aldrig blir ”bomstopp” i hästens mun utan att det alltid finns en viss rörelse mellan ryttarens hand och hästens mun. Den fjädringen kan också var en eftergift på en välskolad häst med en skicklig ryttare där båda två är i balans. Jag brukar (i varje fall innan pandemin) gå fram och ta ryttarens handled med min hand och visa vad jag menar med fjädring i handleden.

I den tyska ridläran rider man med sluten hand och fjädrande handled. Du har säkert hört om fågeln som ska vara kvar i din hand, men inte kramas ihjäl. Bra liknelse!

I andra ridläror sluter mest tummen om tygeln. Som en av mina elever lärt sig av en duktig ridlärare: ”tummen är husets tak”. Ryttaren rör sitt ringfinger och långfinger och erbjuder på det sättet en fin kontakt med hästens mun och kan även ge eftergifter. Mycket bra!

Oavsett vilken ridlära som följs eller om de olika ridlärorna mixas så är det viktiga att ryttaren erbjuder hästen en mjuk kontakt och ger hästen eftergifter.

Tillägg av Denni: ”Man hör ofta att man bör rida mindre med handen. Men jag tycker att det är bättre att fokusera på att vara flink i handen. Ryttare som är flink i handen får bra kontakt med hästens mun och hästen har inget obehag av ryttarens hand.”

Detta ska jag tänka på när jag rider imorgon hälsar IA

Alisa Divudotter och Ia

Maj 2021 – tog ett sidospår från eftergift till tyglar

Majtipset skulle ju vara en fortsättning på mars- och apriltipset och handla om eftergift. Men, när Denni började skriva om tyglar ur hans synvinkel kände jag att jag ville skriva om tyglar ur min synvinkel, både som ridlärare och ryttare. Och eftergift & tyglar hänger ihop, det kan vi väl enas om?! 

Mina favorittyglar är lädertyglar i superkvalité med Stopper och Single Stop med nära mellan ”Stoppen”. Varför förklarar jag i texten nedan.

För de ryttare som håller mjukt om tyglarna utan att de ”rinner” ur händerna och dessutom lyckas ha lika långa tyglar funkar släta tyglar riktigt bra. Tyvärr tillhör inte jag de ryttarna (ännu).

Som ridlärare upplever jag att det absolut vanligaste problemet med tyglar är att mina elever får längre och längre tyglar fast de inte önskar det. Man kan tro att tygeltaget blir mjukare när tygeln blir längre, men det blir tvärtom. Handen med den för långa tygeln blir mer grovmotorisk och tygeltaget hamnar på låren, i magen, på sidorna, på andra sidan mankammen - ja, lite överallt och allt finlir är som bortblåst. Dessutom är ofta tyglarna olika långa vilket inte underlättar det hela.

Förra året var jag så trött på tunna sladdriga gummiliknande tyglar som flera elever hade att jag skulle skriva om det. Precis när jag började skriva la Johan Häggberg ut en text om just den typen av tyglar. Och han uttryckte sig liiite mindre diplomatisk än vad jag hade tänkt göra, med betoning på lite. Ibland har jag undrat vad som är bra med dessa tyglar och en bra sak är att de tydligen att inte behöver smörjas.

Ska tillägga att om min elev inte har några som helst problem med sina tyglar och dess längd och kontakten med hästens mun lägger jag givetvis inte mig i vad det är för sorts tyglar.

 Själv upptäckte jag för ganska många år sedan att jag hade olika långa tyglar. Se text om det från ett gammalt Månadens tips nedan. Det var så Denni Design´s tyglar uppfanns. Denni lät helt enkelt göra tyglar med stopp till mig och förutom att de var i superkvalité var stoppen mycket närmare varandra än vad de är på många andra tyglar. Så numera har jag stenkoll på tygellängden.

Gammalt Månadens tips om att Kååta tyglarna:

Tyglar igen. Läste att en av världens bästa dressyttränare har sagt att följande ska stå på hans gravsten: ”Korta tyglarna”. En OS-ryttare i dressyr som är dansk låter så här när han undervisat på svenska: ”Kååta tyglarna”. Hur som helst – budskapet går fram – i princip alla rider vid inverkansridning med för långa tyglar och som grädde på moset: med olika långa tyglar. Enda gången som jag upplever att ryttare har för korta tyglar är om ryttaren är rädd eller när hästen ska få helt långa (hängande) tyglar t.ex. i skritt på långa tyglar eller övningen trav – galopp- trav i trepunktsits.   Månadens tips är alltså: korta tyglarna, kontrollera att tyglarna är lika långa, rid med buren hand och använd inner tygeln mindre. Allt detta måste checkas av under hela ridpasset.

Gammalt Månadens tips om olika långa tyglar:

Jag upptäckte för något år sedan att jag rider med olika långa tyglar – särskilt när jag rider med långa tyglar. Då är alltid högertygeln längre än vänstertygeln. Riktigt dåligt. Kan kanske ha börjat med att jag också är slarvig och ger mest godis med högerhanden, vilket började med att jag hade hundgodis i vänstra fickan. Ja, det ena ger det andra.  Då blir högerhandsken sölig och hal och så glider tygeln mera. Jói sa till mig förra året på kursen att om jag nu ska ge godis i tid och otid ska jag göra det från båda hållen, så nu har jag skärpt mig med det. Konstigt att saker som man vet måste sägas av någon annan (gärna kunnig) för att det ska fastna ordentligt.                                                   

Här följer Denni´s nya text om tyglar:

Tyglarna är kanske det viktigaste hjälpmedlet de flesta av oss använder oss av för att kommunicera med hästen vid ridning.

Därför är det av största vikt att vi hittar tyglar som vi trivs med, och passar just min hand bra.

Tyvärr är också tyglarna ett av de hjälpmedel som ”missbrukas” mest vid ridning.

De flesta av oss önskar ofta att våra hästar vore lite eller mycket ”lättare i handen” än vad de är.

Jag själv har flera olika tyglar, som jag tycker att passar till olika ridsituationer. T.ex. På unga hästar som av naturliga skäl inte är så mycket utbildade, så tycker jag att det är viktigt att bra grepp och även ”stoppar” på tygeln för att minska risken för att tygeln glider i mina händer, vilket stör min kommunikation med unghästens känsliga mun.

På hästar som har kommit längre i sin utbildning och är ”lätta i handen” så vill jag ha en slät lädertygel. I en vanlig träningssituation på en välutbildad häst så behöver man inte ”stadigt” grepp, då tycker jag snarare att stramt grepp och alla typer av stoppar är i vägen. För mig är det lättast att finlira med släta 14 mm breda och 4,5 mm tjocka lädertyglar med spännen. För mig är läderkvaliteten A och O. För det första så måste det komma från rätt hud och rätt del av huden. Även garvningsprocessen är av stor vikt. Det skall vara tätt mellan fibrerna. Jag vantrivs med noppriga tyglar, de ger en helt annan och sämre känsla. Jag har aldrig provat tyglar som ger samma fina känsla som lädertyglar ger.

Sedan finns det situationer då jag vill ha tyglar med stramt grepp, på välutbildade hästar. T.ex. vid tävling, uppvisningar, för att då är sällan varken jag eller mina hästar som mest avslappnade, och ett minsta ofrivilligt glid på tygeln kan ha stora konsekvenser. Och vid regn de flesta tyglar riskerar att bli hala.

Skillnaden på spännen och snabbhakar/karbinhakar är bl.a. att tygel med spännen sitter stadigare i bettet och är mycket mjukare/snällare mot hästens mun än vad hakar är, t.ex. när tygeln kommer i kontakt med bettet efter att det har uppstått glapp mellan tygel och bett, dessutom blir det mer sällan ”glappkontakt” med tygel med spännen än vad det blir med hakar.

Känslan för hästen som rids på tygel med metallhakar i kombination med metallbett och med mycket ”glappkontakt” är som att ha skramlande metallskrot i munnen, tror jag. 

Alla är olika skapta och det gälles naturligtvis även våra händer som är av olika form och storlek.

Jag tror att ofta när ryttare vill ha breda/tjocka tyglar så beror det på att de vill ha i mitt tycke alltför kraftigt tag grepp om tyglarna. 

Vårhälsningar från IA & Denni

Klicka på bilden för förstoring

April 2021 – mer om eftergift

Först vill jag att du läser mina Månadens tips för februari och mars i år – de handlar båda två om eftergift (scrolla ner så kommer de). Läs noga var Pether Markne och Reiner Klimke säger.

Nu har du läst det och då fortsätter jag med texten till Månadens tips för april:

Jag tänker att eftergift är som ett Kinderägg:

  • Hästens belöning psykiskt (vi belönar det vi eftersträvar)
  • Hästens belöning fysiskt (det blir lugnt i hästens mun)
  • Ryttaren slappnar av och ev. spänningar i axlar, handleder och händer minskar eller t.o.m. försvinner

Citat från Carl Hester: "The first place you see it is through the whole of the top line of the horse. The best thing you can do for self-carriage is the give and re-take of the reins. It is amazing how you forget to do that when you ride on your own. That constant giving the hand, taking, giving, taking, making sure that the outline is stable, the mouth is soft. You only have to look at the mouth to know how it is working, the horse is carrying its own head and neck. I think you’ve got to create balance, and then put power in, that way around.”

När jag har lektioner har jag under många år ofta bara sagt: ”Ge efter på tygeln” ”Ge hästen eftergift”. Jag brukar förklara varför jag inte säger att ryttaren ska ”Ta” och svaret är: det gör ryttaren redan. Det som jag behöver påminna om är att ge efter. Blev bl.a därför så glad när jag läste citatet ovan från Carl Hester.

Citat från Eyjólfur Ísólfsson: ”Jag tycker att det är bättre att säga ”Erbjuda kontakt” istället för att säga ”Ta kontakt”. Jag kan bara instämma! Ska träna på att säga erbjuda kontakt.

På ridlärarexaminationer ger jag en extra poäng (genom att anteckna det) varje gång aspiranten säger ”Eftergift” ”Ge efter”. Det berättar jag för ridläraraspiranterna på utbildningen. Och berättar då också var jag fått det ifrån: Jag hörde Christina Plank (foderguru) säga att hon ger en poäng när studenten skriver ”Hästen är en gräsätare” på provet/tentan oavsett om det passar in som svar på frågan eller ej. Smart!

Ok, när man rider hur ska eftergiften ges? Så här hörde jag Pether Markne säga:

Om hästen är lika fin i båda tyglarna – ge efter på innertygeln. Dels för att man som ryttare ofta har för mycket kontakt i innertygeln och också för att (om man rider lika mycket i båda varven) blir det någorlunda lika många eftergifter i vänster resp. höger tygel.

Om ryttaren har för mycket eller tråkig kontakt i en tygel ska eftergiften ges på den tygeln. Här är det lätt att göra fel genom att ge efter på tygeln som redan är ”tom” på kontakt och fortsätter att hänga i den andra tygeln. Gör om gör rätt!

Jag vill att eftergiften ges genom att man fortfarande håller om tygeln, så att tygeln följer med framåt mot hästens mun. Jag ser ofta ryttare som tar båda tyglarna i ena handen och kanske t.o.m drar hästen i munnen med båda tyglarna samtidigt som ryttaren smeker hästen på halsen med andra handen. Hela idén med eftergiften som belöning, skönt i hästens mun och avslappning för ryttaren går förlorad. Gör om – gör rätt!

Ibland får jag höra: om jag ger efter på tygeln så ökar hästen tempot, blir framtung, slutar tölta, tappar det vi uppnått osv. Då kan jag bara säga att allt är felkopplat och måste plockas isär och kopplas ihop igen. Gör om – gör rätt!

Sluta dra hästen i munnen (gäller ridning, tömkörning m.m.)!

Sluta dra i hästens huvud (gäller longering, häst vid hand m.m.)!

Ovanstående gäller såväl mig som alla andra som tränar hästar.

Valborgsmässoaftonkvällen inleds nu och jag känner att jag nog måste fortsätta skriva om eftergift i fler Månadens tips.

Trevlig valborg och första maj önskar IA

Mars 2021 - eftergift

“Hästen ger efter på eftergiften”. Mitt tips är att tänka igenom det noga till nästa månadens tips kommer. Vad betyder det? Hur påverkar det ridningen? Vad betyder det för ridhästen? Vad betyder det för ryttaren? Vad beyder det för dig och din häst? Vad betyder det för dig som ridlärare?

Februari 2021 – lär av genierna. Denna gång om tygelkontakt.

Inspiration till Månadens tips kommer (som så många gånger förut) från Pether Markne. Denna gång från hans serie i Tidningen Ridsport. Rubriken: ”sträva efter en känsla av fågelungar i händerna”. I texten förklarar han att den känsla som ska eftersträvas är att hästen bär både sig själv och ryttaren, att skänklarna kan slutas om och att det ska vara som att ha två fågelungar i händerna. Häng aldrig tillbaka i tygeln om hästen hänger på bettet, det är det sämsta du kan göra. "

En av alla one lines som vi fått av Pether är denna som handlar om tygelkontakt: ”det behövs två för att dra”. Vilket betyder att du får släppa om dragkampen ska avslutas.

Inspirationen kommer oxå från boken ”Unghästen” av Reiner Klimke (far till Ingrid Klimke, tysk ryttare, som satsar på OS i både dressyr och fälttävlan!).

En av de största utmaningarna inom ridning är att få hästen att svara på lätta förhållningar och det som brukar kalla ”vara lätt i handen”.  Texten på s.90 i Klimkes bok känner alla igen som gått Ridlärare I (fd B-instruktör) utbildningen med mig som lärare.  Utdrag ur texten om halvhalt: ”Om hästen efter framåtdrivningen inte respekterar förhållningen, ger ryttaren genast efter och ger sedan hjälperna igen med en gång. Det är viktigt att inte ge hästen något stöd med handen, när den vill lägga sig på bettet. Ryttaren måste reagera snabbare än hästen. Han (gammal bok – författarens anmärkning) måste – genom att snabbt växla mellan förhållning och eftergift i kombination med sätes- och skänkelhjälper – förvirra hästen en liten stund och därigenom få den att sluta göra motstånd.

Ger hästen efter – även om den kanske inte lyder halvhalten helt och fullt – berömmer man den strax och avbryter. Efter en paus försöker man ge hjälperna igen och berömmer den så fort man känner minsta framgång. Hästen kommer belöna en för ens tålamod. Det är en av hemligheterna i umgänget med hästar, att de är beredda att följa ryttarens hjälper, om man varit tålmodigt och påpasslig under inlärningen.”

Klimke skriver i texten ovanför det här stycket bl.a. att för kraftig inverkan med skänklarna gör att man får för mycket i handen så att man lättar missar ögonblicket då förhållningen ska tas och istället börjar dra.

Mitt tips är, förutom att lyssna och läsa sådant som genierna ovan säger och skriver, att ge efter snabbt när hästen går emot tygeln och ta sedan direkt ta en ny förhållning – dra inte hästen i munnen!

Vårhälsningar från IA

Januari 2021 – träna din egen kropp, uppdatering efter 1 år!

Månadens tips för ett år sedan (både januari och februaritipset) handlade om att träna din egen kropp. Hur har det då gått för mig under 2020?

Måste säga säga att Isas program är de bästa jag träffat på under de 21 åren jag har tränat. Mellan 2000 (första året på Akademiska sjukhusets rehabavdelning efter min ryggoperation) – 2018 tränade jag ca en gång per vecka på gym. Under drygt ett år höll jag igång med ett kort (ca 10 min) vardagsprogram ca 5 ggr/vecka.

Isas program är skräddarsytt till mig. Jag bad henne att få ett program som utvecklar balans, smidighet, kroppskontroll och magmuskler max 30 min och 2 ggr/vecka. Kort sagt: träning för att bli en bättre ryttare. Jag fick tre program som jag växlar mellan. Till programmen hör beskrivning i både text och rörlig bild.

Just det: hur har det gått? Kanonbra! När jag kom till november låg jag efter med fyra pass eftersom jag bara tränat 1 gång/vecka under fyra veckor. Så jag körde tre ggr/vecka i början av december och avslutade med fyra gånger på årets sista vecka. Nöjd!

Nu säger Isa att vi måste utvärdera programmen och ev. lägga till ett till program m.m. Har ju inte gått att träffas pga Coronan. Då föreslog Isa att Denni skulle filma när jag tränar. Lät jättebra först, men sedan tappade jag självförtroendet. Vill inte bli filmad och sparad när jag klumpar runt… Jag är nöjd som det är och vill fortsätta med mina tre program tills jag träffar Isa nästa gång IRL.

Förutom Isas program 2 ggr/vecka har jag fortsatt med mitt korta uppvärmnings/träningsprogram 3 – 4 ggr/vecka.

Månadens tips, förutom att få ett unikt träningsprogram till din ryttarkropp, är att träna balansen. Jag upptäckte för några veckor sedan att jag tar stöd av väggen när jag tar på/av mig stövlar, skor m.m. Helst när byxorna ska träs ner i smala höga skaft. Nu är det slut med det – här ska balansen tränas. Jag behöver inte dra det så långt som min 83 ½ åriga Mamma som tränade sin balans när hon åkte rulltrappa (före Coronan) och inte höll i sig. Det resulterade att en yngling gick rakt in i henne så hon föll rakt ner till marken. För väl att min Mamma är liten, nätt och vältränad och framföralt att det bara var 1 meter kvar av rulltrappan. Vågar inte tänka på vad som hänt annars? Nu vet Mamma att i rulltrappor står man på sidan och håller i sig!

Fråga till Er: Är det bara jag som fuskar med stöd?

Fråga till mig själv: Undrar när jag började med det? När jag var 35 år, 40 år eller 50 år? Vem vet, inte jag? Vem vet inte du?

Det bästa med träningen är att jag i princip alridg har ont i kroppen!

Träna välhälsningar från IA