Ess från Lindnäs Foto: Ia Lindholm

Det behöver inte vara fel att tÀnka annorlunda. Hoppas jag.

För att jag tÀnker olikt mÄnga andra nÀr det gÀller ridning.

Jag tÀnker inte samling. Och det Àr kanske för att jag har aldrig förstÄtt den ridtermen till fullo, (har aldrig gÄtt pÄ ridskola, och Àr ingen teoretiker, snarare praktiker) och för att jag har sÄ mÄnga gÄnger sett att nÀr ryttare utövar det de, och ofta deras ridlÀrare kallar för samling, sÄ kan jag inte se bÀttre en att de frÀmst bygger upp spÀnning, och all lösgjordhet gÄr förlorad.

Man ser ofta nÀr ridlÀraren sÀger t.ex. och sÄ samla mera, att plötsligt utstrÄlar ekipaget att de Àr nödiga och har svÄrt att tömma tarmen. DÄ tror jag att framför allt hÀsten kÀnner obehag.

Jag tÀnker istÀllet lögjordhet och varierad energinivÄ. Min ridning gÄr mycket ut pÄ att undvika motstÄnd och att avlÀgsna motstÄnd.

Jag funderar aldrig pÄ var hÀsten har sina ben, eller hur den radar dem under sig. Jag vet att benen finns dÀr under oss, och litar pÄ att hÀsten kÀnner sjÀlv hur det Àr bÀst att rada dem under sig.

Jag tycker mig se att oftast nÀr ryttaren och ridlÀraren börjar oroar sig för var hÀsten har sina ben, sÄ byggs det opp oro i ekipaget, oro Àr ingen skön kÀnsla, och den försvÄrar i regel kommunikationen mellan ryttare och hÀst.

NÀr jag inte kÀnner nÄgot motstÄnd i ridningen, sÄ vet jag att hÀsten har bra egen balans, och jag tycker mig se pÄ bilder och videos frÄn sÄdana tillfÀllen att hÀsten utstrÄlar nöjsamhet. Och eftersom energinivÄn Àr högre med bibehÄllen lösgjordhet desto mer kraft och stolthet utstrÄlar hÀsten.

Man seger ibland att hĂ€sten Ă€r ryttarens spegel. Det tycker jag att Ă€r en bra metafor. Studerar man ridfoton sĂ„ ser man ofta att nĂ€r ryttaren utstrĂ„lar sju svĂ„ra Ă„r, sĂ„ utstrĂ„lar ocksĂ„ hĂ€sten sju svĂ„ra Ă„r, och ofta nĂ€r ryttaren utstrĂ„lar vĂ€lmĂ„ende och stolthet sĂ„ utstrĂ„lar oftast hĂ€sten vĂ€lmĂ„ende och stolthet. 

Observera! Att Àven dÄ jag tÀnker sÄ. SÄ betyder det INTE att jag tycker att allt annat Àr fel! Det Àr bara vad jag hittills har kommit framtill att passar mig bÀst.

Och nu vill jag bara önska dig lycka till med din egen ridning, oavsett hur du tÀnker kring den.

Denni Bergmann LindnÀs 2 juni 2021

Reflektion frÄn Kajsa Boström:

"Lösgjordhet, eftergift och samling som begrepp Àr viktiga i den klassiska ridningen. Det gÄr vÀl att anvÀnda andra ord men innebörden Àr viktig.

HÀr Àr kunskapen hos trÀnare och instruktörer oerhört viktig. Det Àr nÀr det gÄr inflation i uttrycken som det blir kaos i ridningen, för ryttarna men sÀrskilt för hÀstarna.

Att hÀstarna gÄr i egen balans, dvs rör sig med elastisk kontakt i tyglarna och eftergift i ledgÄngarna men bÀr sig sjÀlva Àr nog det jag ser som viktigast. Den koden behöver ryttarna knÀcka för att utvecklas vidare i konsten.

Sen kommer ökningen av samlingen per automatik nÀr de kan kontrollera och Àndra steglÀngden i samtliga gÄngarter.

Det Àr nog tolkningen av samlingen som skapar problem inte samlingen i sig. All ridning blir krampig och man försöker rida pÄ kraft och muskelstyrka. Det Àr min tanke".

Varför lodrĂ€t sits?                                       

Svaret Àr i min vÀrld vÀldigt enkelt:

För att i den positionen har vi lÀttas för att hÄlla balansen, och eftersom ryttaren har bÀttre egenbalans, sÄ stör den hÀstens balans mindre.

Och det hÀr Àr verkligen inget nytt!

Xenofon skrev t.ex. ca Ă„r 400 före kristus: ”NĂ€r man vĂ€l satt sig – man mĂ„ nu rida barbacka eller med ridtĂ€cke – vill jag rĂ„da till att inte sitta som pĂ„ en stol, utan som nĂ€r man stĂ„r upp med benen isĂ€r. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt fĂ„r man nĂ€mligen bĂ€ttre grepp om hĂ€sten med lĂ„ren, och i upprĂ€tt stĂ€llning kan man vid behov kasta spjut och utdela hugg frĂ„n hĂ€stryggen med större kraft. Benet skall hĂ€nga löst och ledigt nĂ€r frĂ„n knĂ€et. SpĂ€nner man benet och törnar emot nĂ„got kan man slĂ„ av det. Är smalbenet dĂ€remot lĂ€ttrörligt ger det efter om det fĂ„r en stöt, ock lĂ„ret rubbas inte ur sitt lĂ€ge. OcksĂ„ i överkroppen mĂ„ste ryttaren vĂ€nja sig att vara sĂ„ mjuk som möjligt; han blir dĂ„ uthĂ„lligare, och om nĂ„gon drar i honom eller knuffar honom har han lĂ€ttare att hĂ„lla sig kvar”. 

Enkelt eller hur đŸ€·đŸŒâ€â™‚ïž

Jo det lÄter och Àr vÀldigt enkelt och logiskt, men Àr det inte alltid. Och jag tror att det frÀmst beror pÄ att vi har sÄ mÄnga inlÀrda fel. Jag tror att de flesta sitsfel Àr inlÀrda och inövade över tid.

DĂ€rför Ă€r det sĂ„ viktigt att, ryttare och alla de som undervisar i ridning, Ă€r kunniga inom omrĂ„det och Ă€r noggranna med att korrigera sitsen. Jag har t.ex. aldrig ridit en lektion för min favorit ridlĂ€rare Pether Markne (alldeles för sĂ€llan och pĂ„ tok för lĂ€nge sedan) utan att han har kommenterat och korrigerat min sits, och det Ă€r jag sĂ„Ă„Ă„ tacksam för. Min hemmatrĂ€nare Ia Lindholm Ă€r ocksĂ„ pĂ„ mig hela tiden med sitsen. Det Ă€r med sitsen som sĂ„ mycket annat nĂ€r det gĂ€ller ridning, den Ă€r fĂ€rskvara. Man kan sĂ€ga att varje gĂ„ng man utför en rörelse, sĂ„ övar man pĂ„ den, oavsett om den Ă€r rĂ€tt eller fel och oavsett om det Ă€r medvetet eller omedvetet, om den Ă€r  bra eller dĂ„lig, rĂ€tt eller fel.  Och eftersom vi övar mer pĂ„ fel/dĂ„lig rörelse eller position sĂ„ blir vi duktigare pĂ„ att ha fel/dĂ„lig position. Och allt eftersom vi blir duktigare pĂ„ och vana vid att vara i en viss position, sĂ„ blir det svĂ„rare att Ă€ndra pĂ„ den.

SĂ„ mitt rĂ„d till alla som vill lĂ€ra ut bra ridning Ă€r: Mer sitstrĂ€ning Ă„t folket!   

 

 

 

 

Inom Yoga jobbar man mycket med balans. En av mina favoritpositioner är den här som heter Horse stance
Tillagd i varukorgen